Väl framme i Kochi (med någorlunda panik då vi inser att vi kom fram i Kochi en timme före vi skulle möta våra tutors utanför universitetet, det visar sig att japansk stadstrafik är… komplicerad) möts vi av två tjejer i obestämd ålder. De kan vara 18 de kan vara 25, vi vet ännu inte. Vi lyckas snappa upp deras namn men inte vem som är vem. Därefter presenterar vi oss med innötta fraser (Hajimemashite, Watashiwa Fredrik-desu, Yorushikune-onigaishimasu, betyder ungefär trevligt att träffas, jag är Fredrik, var snäll och ta hand om mig)
Vi märker ganska snabbt att de här tjejerna pratar absolut ingen engelska, de mest enkla ord förstår de inte, och efter lite missförstånd där de försöker få oss till att inte få panik så kommer Yumi Ishikawa (vi tycker om henne… väldigt mycket) som spenderade ett år i Sverige och kan fullt acceptabel engelska.
Vi får reda på att vi ska dela på oss för att få våra lägenheter. Och sedan mötas igen för att käka sushi (nej, ni har inte ätit sushi, det är inte vad som serveras i Sverige, likheterna är få)
Jag och Adam får Ayumi och Saki som guider och Lisa får Yumi (med undantag för Yumi vet vi fortfarande inte vad de heter, de bara kallas för Ayumi och Saki, vi har inte vågat erkänna att vi inte har en aning ännu)
Vi leds igenom en mörk stad (stadsbelysning är ett främmande koncept) fylld av vending machines och syrsor som låter som en heavy metal koncert. Vi kommer fram till en stor vit byggnad och de pekar ivrigt med orden ”Daigaku! Daigaku!”(universitet) vi tittar lite och utbyter några meningar med varandra på svenska och de verkar tro att vi inte förstår något så de fortsätter och leder oss fram till en stor manlig japan som vi kallar Jokern. Likt de flesta andra Japaner vi har träffat vet vi inte vad han heter, men han är ganska rolig så han fick behålla namnet.
Han är tydligen ansvarig för lägenheterna där vi ska bo och vi ska skriva på kontraktet och få all information om hur man betalar hyran, var, när, till vem, hur vi får el, vatten och gas och hur vi ska betala detta… Om ni tror att något av detta förklaras på engelska så tror ni helt fel. Allt sker på japanska, med Ayumi och Saki som slår upp de mest komplicerade orden i sina mobiltelefoner, (min elektroniska ordbok har ju valt detta tillfälle att få slut på batterier) tack och lov så har jag dagen innan sett Code Geass där ordet Keiyaku (kontrakt) används flitigt så det går ändå hyfsat.
Vi skriver på en massa papper där jag stavar fel på mitt namn på alla, (starkt jobbat Fredrik) och blir sedan körda till lägenheten. Vi blir ganska positivt överraskade för den är stor, riktigt stor, de mäter inte i kvadratmeter så exakt hur stor den är vet vi inte, men i alla fall dubbelt så stor som min i Göteborg, Vi har varsitt rumt på åtminstone 5x4 kvadrat, och varsin garderob på 1x4. Till detta kommer ett ungefär lika stort kök, ett vardagsrum/gästrum som är lite mindre, en toalett, och ett litet rum med ett badkar och en dusch.
Vi blir också lite glada att se att de tidigare gästerna har lämnat oss en mikrovågsugn, vattenkokare, riskokare och typ alla kökssaker man kan behöva. Sedan får vi träffa våra inneboende, de heter Gokibori och är stora som min stortå ungefär. Trevliga små kackerlackor som skrämmer slag på våra guider. Vi hittar en ganska stor balkong med tvättmaskin (själva tvätten hänger man bara på balkongen, värmen sköter resten) snabbspolat så käkar vi sushi, sticker till närköpet och handlar det mest essentiella och sedan får vi gå och lägga oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar