Dag lite mer än två månader:

Jaha, nu har det gått mer än två månader sen jag kom till Japan, min svenska och engelska har stadigt blivit sämre tyvärr kan jag inte säga att min japanska har blivit så mycket bättre. Visst jag kan tala betydligt mer flytande nu än innan men det har mer med vana att göra.

Vana av att göra bort sig hela tiden och säga helt fel saker, plus folk har börjat förstå min ”blatte-japanska” nu. Likt invandrare i Sverige så är grammatik en bristvara och de får helt enkelt försöka lista ut vad det är jag försöker få fram av vilka substantiv och verb jag använder.

Jag förstår i regel vad det är de snackar om men att få fram något vettigt till svar är svårare.

Detta leder till komplikationer då och då. Jag har gett upp på att försöka översätta mitt vanliga talspråk och talar nu så enkelt och direkt som jag bara kan. (jag lider lite inombords av att inte kunna använda dubbla negationer och ironi).

Det är ganska underhållande vad du kan lyckas säga med 3-ords meningar i japan.

PronomenWA SubstantivNI/WO Verb. Fungerar utmärkt i de flesta av fallen, sen gäller det bara att upprepa det tillräckligt många gånger när tills de ställer rätt fråga: ”Menar du att du går till skolan? Nej, menar du att skolan går till dig? Nej, Gick du till skolan? AHA ja jag förstår!”

Jag har inte särskilt mycket bilder att ladda upp för vi har inte rört oss särskilt mycket. Studierna är i full gång och när jag inte pluggar så umgås vi i regel med japanerna/kineser.

Varje helg är numera upptagen av fester av något slag. Det kanske låter som om vi är fruktansvärt populära men det är lite komplicerat. Japaner umgås inte riktigt som svenskar, iaf inte de när de umgås med oss.  

De flesta kommer för att de vill uppleva vårt exotiska sällskap eller för att öva engelska. Vissa är inte särskilt diskreta, exempel är de som desperat försöker starta seriösa och udda diskussioner. tex ”Jag vill sprida min kärlek över världen, därför ska jag skriva barnböcker, hur ska vi förbättra världen tillsammans?” två meter bort sitter vi andra och diskuterar vem i AKB48 som är snyggast.

De blir ganska griniga när de ignoreras och blir mer och mer desperata. Andra är lite mer direkta, Yamamoto-san tar priset, han säger öppet att han vill endast komma om det bara är vi och vi snackar engelska.

Att festa i Japan är en ganska stillsam tillställning, långt borta från det svenska supandet där folk hamnar i slagsmål (Ali), ligger och tittar på sin frukost i toaletten (Andrei) eller vaknar upp i snödrivor (Björn). Antingen går man till en Izakaya, en japansk… pub. Där gruppen sitter runt ett bord och kan beställa in små rätter och drycker. Detta genom att högt skrika på personalen SUMIMASEN! Till skillnad från Sverige där notan ska delas ner till öret så delar man alltid rakt av, detta kan kännas orättvist men ingen verkar ha märkt det. Man borde utnyttja det men… det går bara inte, samvete och allt det där.

I annat fall är vi hemma hos oss. De flesta bor i små rum och eftersom vi är centrat för festen ändå så blir det mest naturligt att ha det här. Alla har med sig en/två öl, godis och eller mat. Man delar och äter det eller lagar en måltid tillsammans sen snackar man i någorlunda nyktert tillstånd resten av kvällen. Allt sker utan större drama.

Dock är japaner fortfarande japaner. Varje gång en okänd person kommer in så tystnar det tills personen kan placeras i rangordningen. Språket blir formellt och trevande. Aha du är min Senpai (en person som har läst längre än dig själv: engelskans Upperclassman) då måste jag vara artig, jag får inte dricka innan du gör det, jag får inte ta mat innan du gör det osv osv… Vi svenskar ignorerar detta fullständigt och de reagerar med ”warui!” eller ”warui!” följt av fnissningar. (warui betyder… dåligt eller styggt ungefär)

Adam har genom sin language exchange partner dragit ihop ett festgäng som kommer varje helg. Ledda av Yosuke Fuyura en väldigt speciell karaktär, (speciell på det bra sättet) han är en high school drop-out som tröttnade på att jobba skitjobb så han bestämde sig för att gå tillbaka och läsa på universitetet. Han jobbar på en host-club, en bar där vackra tjejer sitter och snackar med dig och serverar dig drinkar och hans hobby är bland annat UFC och hund-slagsmål. Det låter brutalt och det är det också till viss del men det är en stolt Kochi tradition som är ritualiserad, hundarna bråkar tills någon visar sig svag och viker undan eller en får ett övertag. Ingen blodutgjutelse eller skador som annars är vanliga i hundslagsmål.

Iaf, ledda av Yosuke kommer en grupp kvinnor…( vi känner få män) det hela börjar urarta lite för Yosuke tog med tre två tjejer, som nästa gång tog med två till, som nästa gång tog med två till… ja ni förstår.

Som tur är så har japaner vanan att inte dyka upp eller fullfölja löften. De använder detta istället för att säga nej. De säger helt enkelt ”Ja jag kommer, Kan jag ta med mig någon?” Och sen dyker de helt enkelt inte upp eller i sista sekund mailar och säger att de inte kan.  Ibland så kommer den andrahands-inbjudna personen ändå… detta är något obekvämt men svårt att undvika.

Innan jag lämnar fest ämnet ska jag dedikera lite tid åt klaga på mina tutors. Vi har varje månad en inbokad fest med vår lärare och våra tutors plus några av våra lärares elever. Våra tutors pratar inte med oss under festen och till största möjliga grad undviker oss . När vi hade fest där vi bjöd på svensk mat så kom alla andra elever från vår lärares klass utom våra Tutors. Vi vet inte riktigt vad som är felet med dem men de verkar ha något problem med oss. Värre är att de vill att vi ska fylla i papper där de står att de gör sitt jobb och ska därför få betalt. De tar med sig dessa till festerna så det är lite svårt att sitta och säga nej framför alla men man vill helst skratta åt det när man ser hur de själva har fyllt i tider där de har ”hjälpt oss”. Så nu har jag klagat på Ayumi och Saki.

Ska dock nämnas att Lisas tutor Yumi är underbar och hjälper oss alla betydligt mer än vad hon egentligen behöver, Natsumi också för den delen.

Nu ska vi se vad har mer hänt. Vi åkte till studieresa till Hiroshima. Och det hade varit roligare att förklara om jag kunde lägga upp bilder men ack nej.

Iaf det var en typisk japansk sightseeing vilket för dem som inte vet innebär att man inte får bestämma något själv ”Här, detta är intressant, fota detta, skynda skynda, 5 minuter sen ska vi till bussen”. Vi började med att åka till ett handduksmuseum.

Ja du, fråga inte mig, det var tydligen viktigt att vi fick se en massa handdukar och varierande leksaker man kan göra med handdukar, denna delen av resan spenderade de andra utbytesstudenterna lika mycket tid på att ta bilder på oss vitingar som de tog bilder på ”sevärdigheterna”.  Kineserna verkade påbörja någon slags rankning eller lek där vinnaren var den som kunde/vågade ta mest bilder eller prata med oss.

Som vanligt så låter det som jag klagar men det gör jag inte egentligen, det är klart att det var lite obekvämt och konstigt men i gengäld så fick vi för första gången chans att faktiskt prata med dem och det hela ledde till att några öppnade sig och vi nu spenderar tid med dem med jämna mellanrum. Jag återvänder till detta senare.

I vilket fall som helst fortsatte resan till Miyajima och Itsukushima.  En tempel ö som numera bara är en enda stor turistfälla. Detta var någon att det roligaste vi har gjort I japan. Där fanns mycket vackra byggnader att titta på, underbar natur (med väldigt vackert väder tack och lov). Små rådjur som vandrade omkring fritt och var nästan tama. Själva tempelporten är i vanliga fall byggd så att det ser ut som att den står på vattnet men när vi var där så var det ebb och vi kunde gå hela vägen ut till den.

Åter igen, inte så mycket att säga, behöver bilder för att förklara men det var trevligt iaf.

Vi drog vidare till Hiroshima och sov över på ett vandrarhem, det här med delat bad är något jag inte riktigt förstår eller tycker om men man får ta seden dit man kommer. Så tillsammans med 5 andra män fick man sitta I ett stort badkar och titta på väggarna.

Kvällen avslutades med en fest (lärare som bjuder på sprit, en sed vi borde föra över till sverige. Faktum är att gå ut och dricka med lärare och prata om allvarliga saker medans man super sig redlös räknas som studier i Japan.)

Nästa dag åkte vi till Hiroshima Castle och tittade på det återuppbyggda slottet, Bara slottstornet var restaurerat efter bomben, resten var bara stengrunden kvar av. Vi fick pröva lite samurai rustningar och köpa ännu mer suvenirer. Underhållande men igen, svårt att förklara utan bilder…

Vidare till Hiroshima peace museum, Inte världens roligaste ställe direkt. Skratten dog ganska snabbt och alla följde guiderna under den tryckta stämningen. Det är svårt att förstå hur så mycket kunde förstöras så snabbt.

Vår guide var dock inte så sympatisk. Enligt henne så levde alla japanerna ett fredligt liv med stillsamt arbete när plötsligt amerikanerna kom och nukade dem… Det stämmer inte riktigt överens med min världsbild men det kändes inte som rätt tillfälle att påpeka att det pågick ett visst krig under de dagarna.

Vi påbörjade den långa färden hem och åkte över Öresundsbrons systerbro. Som går mellan Shikoku (ön kochi ligger på) och Honshu (fastlandet eller vad man vill kalla det).

Jag hinner inte skriva mer nu då det är mycket studier (eller rätta det jag har skrivit) men jag tänkte att det är bättre att lägga upp något litet än att låta det vara tomt