Uppdatering

Så då har ytterligare två veckor gått utan att jag har lyckats uppdatera bloggen så jag får väl ta mig i kragen, funderar på om jag bara ska göra små korta uppdateringar ofta istället för att försöka få iväg en vägg av text lite då och då. Fast i ärlighetens namn har det inte hänt så mycket.


I dag är jag på något dåligt humör då min favoritelev (på mitt jobb som engelskalärare, vet inte om jag nämnt detta) kom in med ett rejält blåmärke. Tydligen så slår hennes man henne med jämna mellanrum, och när han inte slår överöser han henne med förolämpningar istället eller slår barnet. Helt plötsligt förstod jag varför hon hade så dåligt självförtroende. Jag är lite sugen på att dunka hans huvud i asfalten ett par gånger men hennes situation är lite komplicerad då hon är hemmafru och han är son till ägaren av ett jättestort japanskt företag (hon vägrar nämna vilket) så om hon försöker något så kommer hans armé av advokater ta barnet...

Aja, hur mycket jag än vill så är det inte så mycket jag kan göra åt det.
Istället kommer här fortsättningen på resan.
Dag två gick vi in till Akihabara, centrat för elektronik och ...udda japanska grejor. Där var rätt mycket av båda. Blev dock lite besviken på att priserna inte var särskilt märkvärdiga. Det kostade ungefär lika mycket som det gör i Kochi och räknar man då in fraktkostnader osv så var det inget som var värt att investera i.

Istället gick vi runt och tittade på allt möjligt. Det blev en del spelarkader (Svebring är nu beroende av spelet Tanks) vi tittade på en massa turist prylar, anime/manga affärer och diverse udda föremål.
Lite shopping blev det, Jag lyckades köpa en Prinny som jag ska få med mig hem på något sätt. (de inte vet får googla)

Vi rekommenderades av vandrarhemmet att besöka maid casino alternativt maid café.
Detta är en typisk japansk sak som enligt svenska jämställdhetslagar aldrig skulle funka. I stort sett går det ut på att du går in på ett café som tar hutlösa priser, I gengäld serveras du av väldigt söta flickor utklädda i minimala franska maid dräkter som alla tilltalar dig som Gochyujin-sama, ungefär översatt till Herre, mästare. Engelskans  Master helt enkelt.

Olika varianter av dessa finns. De flesta är exakt vad jag sa innan, du käkar lite och får titta på söta flickor (i ärlighetens namn var de flesta rätt skabbiga, kan vara för att alla söta är nu medlemmar i tidigare nämnda AKB48, AKB står för akihabara nämligen, det är härifrån grejen kommer)

Andra varianter inkluderar Kabukichyou varianten där tjejerna är betalda för att inte säga något om du vill tafsa..... Det är Japan okej? De är alla lite speciella. Mer vanligt är att du kan betala dem för att sitta och snacka med dig och ha dem mata dig/servera all sprit.

Vi gick till den som var rekommenderad av Vandrarhemmet, Maid Casino, Vi tänkte att det kunde ju vara kul att bränna lite pengar när vi ändå håller på... Det visade sig dock ganska snart att det var inte riktigt vad vi hade tänkt oss. För det första kunde man inte vinna pengar. Utan du köpte helt enkelt marker och spelade tills du var pank för att det var kul och för att du fick umgås med tjejerna....
Döm mig inte för hårt nu, vi stack ganska snabbt därifrån.
Men vi hade ju iaf tagit oss dit så vi kunde ju pröva. Det började med att de förklarade minsta insatsen var 1000 yen. Då fick man 50  marker att spela för. Aja inte så farligt, vi hade brännt mer på att spela Tanks under dagen.
Sedan kom managern och bad dem att höja minsta insats till 5000 för att vi var utlänningar.
När jag påpekade att jag förstod allt han hade sagt så bara tittade han på mig och sa att 2000 var lagom.
Det kändes inte som det gick att säga emot så aja, fortfarande mindre än vad vi brände på Tanks.
Medans man spelade så fick man beröm varje gång man vann och de beklagade sig och bad om ursäkt när de vann.
Det hela var.... extremt irriterande, det går inte riktigt att förstå hur höga toner japanska tjejer kan komma upp i när de vill försöka vara söta...

aja, 2000yen fattigare tog vi oss därifrån.
Efter att ha lämnat av alla grejor så bestämmde vi oss för att ta oss till Tokyo Tower.
Det finns egentligen inte så mycket att säga om det, utan ni får titta på bilderna helt enkelt.
Utsikten var fantastisk och det var lätt värt pengarna att ta sig hela vägen upp.
Om jag lyckas komma på hur jag lägger in bilder ska jag göra det här men jag orkar inte riktigt titta på det.
Jag jobbar mer eller mindre heltid nu under lovet. 2000yen i timmen är inte att klaga på =)

Tokyo-resan dag 1

Igår (110305) åkte jag 19.40 från Kochi med natt buss och kom fram till Tokyo klockan 6.30.

Innan jag forsätter kan jag väl börja med att berätta att jag ska möta Svebring klockan runt 1-2 tiden utanför Metropolitan Hotel, igår fick jag dock reda på att det finns två sådana…

De ligger som tur ganska nära och jag är rätt säker på att det är Metropolitan Hotel vid busstationen som han kommer komma till, om inte har jag lite problem men det ska väl kunna lösas.

Manaka på jobbet var vänlig nog och ringa och fråga hotellen och dessutom printa kartor till mig så jag är inte helt vilse, bara nästan. Ska jag vara ärlig så trivs jag rätt bra nere i underjorden just nu. Att gå upp och möta Tokyos verklighet känns lite … överväldigande, om Osaka var stort så är Tokyo massivt. Vet inte ens var jag ska börja ta mig för att ta mig till det Youth Hostel där vi ska sova…

Men men, resan hit. Natt busar är väl ganska okej, men de är ju helt klart gjorda för japaner på högst 1.70, jag fick försöka sova ihopkrupen i fosterställning, det gick så där. Uppenbarligen har jag dock sovit för tiden försvann ganska snabbt.

Övre delen var skriven under själva resan från och med nu är allt skrivet i efterhand.

Tills slut kom Svebring fram, givetvis till fel hotel, det tog ett tag innan vi lyckades lista ut hur vi skulle lösa detta, speciellt då han ringde via payphone, och tydligen bara la i tillräckligt med mynt för ca 20 sekunders samtal.

En 350krs taxi resa senare så lyckadades jag ta mig till hans hotel. Vi bestämde oss för att hitta något att käka och gick in på första bästa skyskrapa . Svebrings första japanska måltid visade sig vara Thailändska nudlar.

Efter detta, drog vi oss ner i underjorden för att försöka hitta till Asakusa där vi skulle bo. Ikitai är fortfarande gudomligt när man vill ta sig fram i Japan, bara säg namnet du vill till och ikitai och folk hjälper dig. Jag kan väl erkänna att jag stajlade och sa en korrekt mening, men kontentan var den samma.

Tokyos tunnelbanne system är ganska trevlig när man väl har börjat förstå det. Det enda irriterande är att då och då måste man byta företag för att ta sig dit man vill då vissa linjer inte ägs av Japan Railways (JR) och då måste man givetvis betala på nytt.

Tyvärr är det väl lite så att om man inte kan Japanska är det inte helt lätt att förstå. Det finns engelsk skyltning men destinationerna har en tendens att vara skrivna med Kanji och därför oläsliga vilket gör det lite svårare.

Till slut lyckades vi ta oss fram och med Svebrings klart överlägsna lokalsinne, lyckades vi hitta till vårt vandrarhem. (Jag kan kanske ta mig runt i japans tunnelbannor, men går tydligen vilse så fort jag kommer ovan jord… =( )

Vi installerade oss snabbt, och vilade ut, eller ja, dvs, jag vilade för att jag hade på något sätt lyckats skada foten genom att bara gå runt i den kejserliga trädgården medans jag väntade på Svebring. Högst oklart vad jag hade lyckats göra, men resten av resan fick jag halta runt.

Därefter avslutade vi dagen med att käka Nabe-soba på en soba restaurang. Restaurangens specialitet tydligen. Nabe är en så kallad Hot pot, dvs man får en gryta och en gas brännare på bordet och ska sköta det själv. Trots jag insisterade att jag kunde göra detta (på japanska) så var jag tydligen en inkompetent utlänning och bör övervakas konstant.

Jag tror hon kontrollerade att jag hade stängt av brännaren 3 gånger. Gud vet vad vi utlänningar kan få för oss om vi inte hålls under uppsikt.

-          Återkomst  följt av sömn.

Jordbävningar och Kärnkraft

Till de som läser denna bloggen, dvs mestadels släkten kan jag meddela att jag är lååååååååååååångt borta från allt som händer just nu. Det är ungefär lika stor chans att något skulle nå hit som att något som händer i Norrland skulle påverka Halmstad.

Med detta sagt så är läget nu ganska tråkigt. Nästan alla har åkt hem, regeringar (alla utom den svenska...) tvångs-evakuerar folk och många åker hem på obestämd tid för att de är rädda.
Det pågår en viss hamstring av resurser men ska definitivt inte jämföras med situationen i Tokyo. Här är allt öppet som vanligt, lagerna är fulla och hade det inte varit för att Tv och radio inte pratar om annat hade livet nog gått på som vanligt.

En "expert" på seismologi påstår att det "utan tvekan" kommer komma en jordbävning/tsunami till Kochi. Men med tanke på att jag hörde detta genom en japan som på fullt allvar tror att man dödar isbjörnar för att bli män i sverige, samt ger isbjörnshjärtan istället för förlovningsringar så är jag lite tveksam till informationen från denna påstådda "expert".

Alla kan ta det lugnt och jag kommer uppdaterar här igen när det finns tid för att skriva om den resan jag han göra innan jag var tvungen att åka ifrån Tokyo.

För övrigt kommer det även komma lite presenter till Sverige när jag väl lyckas komma på hur jag ska skicka dem utan att det kostar en förmögenhet. Svebring hade bara så mycket utrymme att ta med saker på