Tokyo-resan dag 1

Igår (110305) åkte jag 19.40 från Kochi med natt buss och kom fram till Tokyo klockan 6.30.

Innan jag forsätter kan jag väl börja med att berätta att jag ska möta Svebring klockan runt 1-2 tiden utanför Metropolitan Hotel, igår fick jag dock reda på att det finns två sådana…

De ligger som tur ganska nära och jag är rätt säker på att det är Metropolitan Hotel vid busstationen som han kommer komma till, om inte har jag lite problem men det ska väl kunna lösas.

Manaka på jobbet var vänlig nog och ringa och fråga hotellen och dessutom printa kartor till mig så jag är inte helt vilse, bara nästan. Ska jag vara ärlig så trivs jag rätt bra nere i underjorden just nu. Att gå upp och möta Tokyos verklighet känns lite … överväldigande, om Osaka var stort så är Tokyo massivt. Vet inte ens var jag ska börja ta mig för att ta mig till det Youth Hostel där vi ska sova…

Men men, resan hit. Natt busar är väl ganska okej, men de är ju helt klart gjorda för japaner på högst 1.70, jag fick försöka sova ihopkrupen i fosterställning, det gick så där. Uppenbarligen har jag dock sovit för tiden försvann ganska snabbt.

Övre delen var skriven under själva resan från och med nu är allt skrivet i efterhand.

Tills slut kom Svebring fram, givetvis till fel hotel, det tog ett tag innan vi lyckades lista ut hur vi skulle lösa detta, speciellt då han ringde via payphone, och tydligen bara la i tillräckligt med mynt för ca 20 sekunders samtal.

En 350krs taxi resa senare så lyckadades jag ta mig till hans hotel. Vi bestämde oss för att hitta något att käka och gick in på första bästa skyskrapa . Svebrings första japanska måltid visade sig vara Thailändska nudlar.

Efter detta, drog vi oss ner i underjorden för att försöka hitta till Asakusa där vi skulle bo. Ikitai är fortfarande gudomligt när man vill ta sig fram i Japan, bara säg namnet du vill till och ikitai och folk hjälper dig. Jag kan väl erkänna att jag stajlade och sa en korrekt mening, men kontentan var den samma.

Tokyos tunnelbanne system är ganska trevlig när man väl har börjat förstå det. Det enda irriterande är att då och då måste man byta företag för att ta sig dit man vill då vissa linjer inte ägs av Japan Railways (JR) och då måste man givetvis betala på nytt.

Tyvärr är det väl lite så att om man inte kan Japanska är det inte helt lätt att förstå. Det finns engelsk skyltning men destinationerna har en tendens att vara skrivna med Kanji och därför oläsliga vilket gör det lite svårare.

Till slut lyckades vi ta oss fram och med Svebrings klart överlägsna lokalsinne, lyckades vi hitta till vårt vandrarhem. (Jag kan kanske ta mig runt i japans tunnelbannor, men går tydligen vilse så fort jag kommer ovan jord… =( )

Vi installerade oss snabbt, och vilade ut, eller ja, dvs, jag vilade för att jag hade på något sätt lyckats skada foten genom att bara gå runt i den kejserliga trädgården medans jag väntade på Svebring. Högst oklart vad jag hade lyckats göra, men resten av resan fick jag halta runt.

Därefter avslutade vi dagen med att käka Nabe-soba på en soba restaurang. Restaurangens specialitet tydligen. Nabe är en så kallad Hot pot, dvs man får en gryta och en gas brännare på bordet och ska sköta det själv. Trots jag insisterade att jag kunde göra detta (på japanska) så var jag tydligen en inkompetent utlänning och bör övervakas konstant.

Jag tror hon kontrollerade att jag hade stängt av brännaren 3 gånger. Gud vet vad vi utlänningar kan få för oss om vi inte hålls under uppsikt.

-          Återkomst  följt av sömn.