Uppdatering

Så då har ytterligare två veckor gått utan att jag har lyckats uppdatera bloggen så jag får väl ta mig i kragen, funderar på om jag bara ska göra små korta uppdateringar ofta istället för att försöka få iväg en vägg av text lite då och då. Fast i ärlighetens namn har det inte hänt så mycket.


I dag är jag på något dåligt humör då min favoritelev (på mitt jobb som engelskalärare, vet inte om jag nämnt detta) kom in med ett rejält blåmärke. Tydligen så slår hennes man henne med jämna mellanrum, och när han inte slår överöser han henne med förolämpningar istället eller slår barnet. Helt plötsligt förstod jag varför hon hade så dåligt självförtroende. Jag är lite sugen på att dunka hans huvud i asfalten ett par gånger men hennes situation är lite komplicerad då hon är hemmafru och han är son till ägaren av ett jättestort japanskt företag (hon vägrar nämna vilket) så om hon försöker något så kommer hans armé av advokater ta barnet...

Aja, hur mycket jag än vill så är det inte så mycket jag kan göra åt det.
Istället kommer här fortsättningen på resan.
Dag två gick vi in till Akihabara, centrat för elektronik och ...udda japanska grejor. Där var rätt mycket av båda. Blev dock lite besviken på att priserna inte var särskilt märkvärdiga. Det kostade ungefär lika mycket som det gör i Kochi och räknar man då in fraktkostnader osv så var det inget som var värt att investera i.

Istället gick vi runt och tittade på allt möjligt. Det blev en del spelarkader (Svebring är nu beroende av spelet Tanks) vi tittade på en massa turist prylar, anime/manga affärer och diverse udda föremål.
Lite shopping blev det, Jag lyckades köpa en Prinny som jag ska få med mig hem på något sätt. (de inte vet får googla)

Vi rekommenderades av vandrarhemmet att besöka maid casino alternativt maid café.
Detta är en typisk japansk sak som enligt svenska jämställdhetslagar aldrig skulle funka. I stort sett går det ut på att du går in på ett café som tar hutlösa priser, I gengäld serveras du av väldigt söta flickor utklädda i minimala franska maid dräkter som alla tilltalar dig som Gochyujin-sama, ungefär översatt till Herre, mästare. Engelskans  Master helt enkelt.

Olika varianter av dessa finns. De flesta är exakt vad jag sa innan, du käkar lite och får titta på söta flickor (i ärlighetens namn var de flesta rätt skabbiga, kan vara för att alla söta är nu medlemmar i tidigare nämnda AKB48, AKB står för akihabara nämligen, det är härifrån grejen kommer)

Andra varianter inkluderar Kabukichyou varianten där tjejerna är betalda för att inte säga något om du vill tafsa..... Det är Japan okej? De är alla lite speciella. Mer vanligt är att du kan betala dem för att sitta och snacka med dig och ha dem mata dig/servera all sprit.

Vi gick till den som var rekommenderad av Vandrarhemmet, Maid Casino, Vi tänkte att det kunde ju vara kul att bränna lite pengar när vi ändå håller på... Det visade sig dock ganska snart att det var inte riktigt vad vi hade tänkt oss. För det första kunde man inte vinna pengar. Utan du köpte helt enkelt marker och spelade tills du var pank för att det var kul och för att du fick umgås med tjejerna....
Döm mig inte för hårt nu, vi stack ganska snabbt därifrån.
Men vi hade ju iaf tagit oss dit så vi kunde ju pröva. Det började med att de förklarade minsta insatsen var 1000 yen. Då fick man 50  marker att spela för. Aja inte så farligt, vi hade brännt mer på att spela Tanks under dagen.
Sedan kom managern och bad dem att höja minsta insats till 5000 för att vi var utlänningar.
När jag påpekade att jag förstod allt han hade sagt så bara tittade han på mig och sa att 2000 var lagom.
Det kändes inte som det gick att säga emot så aja, fortfarande mindre än vad vi brände på Tanks.
Medans man spelade så fick man beröm varje gång man vann och de beklagade sig och bad om ursäkt när de vann.
Det hela var.... extremt irriterande, det går inte riktigt att förstå hur höga toner japanska tjejer kan komma upp i när de vill försöka vara söta...

aja, 2000yen fattigare tog vi oss därifrån.
Efter att ha lämnat av alla grejor så bestämmde vi oss för att ta oss till Tokyo Tower.
Det finns egentligen inte så mycket att säga om det, utan ni får titta på bilderna helt enkelt.
Utsikten var fantastisk och det var lätt värt pengarna att ta sig hela vägen upp.
Om jag lyckas komma på hur jag lägger in bilder ska jag göra det här men jag orkar inte riktigt titta på det.
Jag jobbar mer eller mindre heltid nu under lovet. 2000yen i timmen är inte att klaga på =)