Kochi-Jo

Kochi-Jo

onsdag 24 november 2010

Dag 3



Telefoner är komplicerat. Karaoke är dock ganska lätt.
Dagens projekt blir att skaffa mobiltelefoner. Kl 10.00 kommer Korenaga-sensei för att hämta oss och använda hennes bil till att frakta våra högar med sopor. För att ni ska förstå hur komplicerat detta är så krävs en genomgång av Japans sophantering.
Japan tror hårt på återvinning och sopsortering och har därför infört ett system som aldrig någonsin skulle fungera utanför Japan. Det fungerar helt enkelt så att man får bara slänga vissa saker vissa dagar. Varje måndag, och torsdag hämtar de hushållssopor, onsdag hämtar de plast, en gång i månaden hämtar de järn, elektronik och metalskräp, och varannan vecka hämtar de återvinningsbara artiklar. Så om man då tex har fått en lägenhet fylld av skräp får man helt vackert sitta med skräpet tills rätt dag anländer.
Som tur är så har universitetet en egen sopstation så vi fick frakta det i två omgångar i Korenaga-sensei’s bil (en volvo, så hon är rik, normala japaner kör jättefula små fyrkantiga bilar).
Vi skulle sedan (faktiskt undertiden men det tar för lång tid att förklara) köpa telefoner och detta innebar massvis med problem, det hela slutade med att eftersom de inte kunde sälja telefoner till oss utlänningar så fick Korenaga-sensei köpa två mobiler (inte tre… de sålde bara två per familj) och vi fick räkna in oss i hennes familj så vi ringer gratis till varandra, hela processen tog allt som allt 3 timmar.
Därefter blev vi bjudna på middag och fick hänga med Ryoma-sensei (Korenaga’s treåriga son, han räknas ändå som lärare eftersom han talar japanska bättre än oss) Ryoma lärde oss att Power Rangers är ute och dagens barn tittar bara på Gekki Rangers. Högt oklart vad skillnaden är men detta var ytterst viktigt.
Efter detta fick vi göra vad vi ville och vi begav oss ut på stan för att titta runt, vi handlade lite mat eftersom gasen skulle bli fixad på kvällen och lite manga för att det kunde vara bra övning. Det var det inte, det tar ca 30 minuter per sida bara att översätta, och då ignorerar vi de svåra Kanjina.
Efter mat och intagen öl, japansk öl är faktiskt drickbar, så begav vi oss ut för att pröva karaoke ihop om att få träffa japaner. Det visar sig att japaner kör karaoke i små rum så vi såg aldrig några infödingar. Det var dock ganska underhållande, men en viss mängd öl är rekommenderat för att det ska fungera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar