Vi har nu lyckats göra oss någorlunda hemmastadga, som kommer märkas har jag nu tappat all förmåga till att tala något av mina 3 språk.
I skrivande stund sitter jag och lyssnar på den annalkande tyfonen. Vi har redan upplevt en jordbävning (ingen tog den på allvar då den av en slump inträffade under varningsinformationen för jordbävningar så alla trodde det var på skämt), det ska bli spännande och se om bilar kommer komma flygande förbi utanför fönstret. Ingen verkar dock ta den på stort allvar för skolfestivalen är bara flyttad några timmar och halloween festen på kvällen verkar bli oavsett väder.
Det roliga är dock att det var mest en slump att vi fick reda på att tyfonen kommer, vi har inte internet… fortfarande… suck… tv har vi fått men… ja, vi förstår inget så vi tittar i regel inte. Och tidningar förstår knappt japaner. Därför blev vi något förvånade när frågan ”när börjar festivalen imorgon?” besvarades med ”ca 4, när tyfonen har lugnat ner sig.”
Aja, vi får se om jag överlever morgondagen.
Situationen är någorlunda oförändrad. Mat sköts ganska dåligt, men enligt läkarundersökningen vi var tvunga att göra så har jag en perfekt kroppsbalans medans Adam och Lisa är tjocka så tydligen är det okej att äta som vi gör. Vi har dock prövat lite nya roliga saker
Den faktiska okonomiyaki: Kål”pannkaka” riktigt, riktigt gott. Ingen aning om hur man gör den men det var bland det bästa vi har ätit här.
Muay Thai Makrill: Granne med universitetet är modern till världens nästbästa Muay Thai boxare. Hon lagar riktigt god mat, men man blir lite rädd av att sitta i den minimala ”restaurangen” och se 2000 bilder av hennes ganska elaka son.
Hamburgare: likt allt annat japanskt är det bara namnet som stämmer överrens.
Vi har lyckats lokalisera normal tjockt bröd som är ganska ätbart och dessutom lärt oss att göra japansk curry (snabb mat, likt allt annat) personligen vill jag skaffa en gasspis när jag kommer hem och jag kan rekommendera det till alla som har bråttom, steka saker tar ungefär 4 sekunder och koka vatten kanske 30.
I nuläget har vi fortfarande ganska svårt att umgås med Japaner, det finns egentligen 3 stora problem
1: vi talar inte japanska, vi kan ställa lite frågor, vi förstår i regel vad de säger men mer än så är det inte, konversationer är inte direkt flytande, därför sker i regel ett utbyte av frågor och sen dör det.
2: japaner är blyga och vågar inte prata med oss, och vi kan inte prata med dem, som sagt ställer vi våra frågor och sen dör konversationen för de säger inget.
3:Mate… Mate är förra årets utbytesstudent och känd i hela Kochi. Första frågan japanerna ställer är om vi känner Mate. (matte?... inte svenskt namn iaf) Alla förväntar sig att vi ska vara som honom och därigenom kunna tala flytande japanska, vara sjukligt intresserad av allt japanskt och dessutom besitta kunskaper om all form av japansk kultur, I regel blir de ganska besvikna på oss…
Detta inkluderar tyvärr lärarna som har honom som någon slags standard för hur vi bra vi ska vara. Vissa lärare har insett att vi inte är på den nivån… eller ja, vid det här laget har alla insett det, några är dock besvikna.
Vi har dock ett par ganska bra vänner:
Yumi Ishikawa: När hon har tid med oss så är hon riktigt underbar, hon hjälper oss med allt, eftersom min och Adams tutors inte existerar mer än på pappret så får hon göra allt jobb åt oss också, hon visar oss hur man använder saker, hjälper oss att skriva under kontrakt och ringer byråkrater. (…japansk byråkrati är… Omfattande) Tyvärr dejtar hon nu en ”waruiotoko” (bokstavligen dålig man eller ”bad boy”) och är trotts inga som helst yttre tecken är hon ganska självmordsbenägen i sina hobbies, går det snabbt, är livsfarligt eller kan orsaka större kroppslig skada tycker hon det verkar vara en bra idé.
Muta: Nutella, eller allt med choklad faktiskt
Natsumi Ita: Natsumi är Yumis vän och också före detta utbytesstudent, hon har nu en svensk pojkvän som hon vill flytta ihop med, tyvärr kan hon inte få visum förrän om 3 år eller när han har fast jobb så de kan flytta ihop. Vi uttalar oss inte om huruvida det här kommer funka eller inte. Natsumi är lätt den skönaste att umgås med i Kochi för hon är väldigt västerländsk av sig, den extrema artigheten har hon tappat, hon vågar fråga om saker och säger ifrån vad hon tycker.
Ni har ingen aning hur skönt det är att höra någon säga, ”kan jag ta en öl?” istället för att sitta tyst i ett hörn i 3 timmar och sen gå hem för att de egentligen ville ha en öl men inte vågade fråga.
Muta: Bamsetidningar, av någon anledning är hon ett stort fan av Bamse.
Apple: Apple har ett kinesiskt namn som ingen kan uttala och därför kallar hon sig Apple, alla kallar henne dock för Ringo-chan. (lilla äpplet ungefär) Apple är ganska skön att hänga med, då hon kan tala engelska, men hon föredrar japanska och försöker i regel alltid med det tills vi inte längre förstår. Det är här vi får vårt största utbyte av japanska då hon har förmågan att tala sakta och använda lättare ord/meningar om vi inte förstår istället för japanerna som ökar takten för att försöka förklara snabbare.
Ai Yu: Apples ständiga följeslagare, trotts att hon är bättre på engelska vågar hon inte umgås med oss själva, jag är ganska säker på det är för att hon är intresserad av någon av oss (de är inte direkt diskreta) samt så är hon mycket mer typiskt asiatisk, onödiga artigheter och en enorm fixering på vad som är kawaii (sött, cute är en bättre översättning) samt tar bilder på exakt allt, i synnerhet oss två, tydligen har hon en privat blogg som stort sätt handlar om vad jag och Adam hittar på…
Ju: Ju är Korean och stort sett den enda som är på vår nivå av japanska. Han och Adam har knutit an något fruktansvärt, vilket är ganska underhållande då de i regel inte förstår varandra. Adams bristande kunskaper förstärks av att Ju inte förstår skillnaden på P och B samt Shi och Ji och därför byter friskt mellan dessa.
Vad vi vet om Ju är att han påstår sig vara 20 (rykten går om att han är 25 och är en bilskolelärare) han har tydligen 10 flickvänner i Korea, (detta något förvirrande då flickvän och pronomet hon är samma ord i Japanska(vilket förvirrar japaner också) varför det finns ett ord för pojkvän är oklart)
Han tål inte alkohol men dricker det ändå, och är en äkta man då oavsett vart man ber honom att beskriva vägen eller leda dig så vägrar han be om hjälp, lyssna på logik eller följa anvisningar, Mazugu! (stavning åsido betyder det ”rakt fram”) är det enda han säger.
Inte direkt en vän kanske men: Kanzaki-Sensei. Kanzaki är vår lärare i diskussion och erm… kultur tror jag klassen heter, lite oklart. Båda lektionerna går dock ut på att han snackar i en och en halv timme om vad fan han känner för. Huruvida detta är: klaga över dagens ungdom (favorit ämnet), sig själv (favorit ämne 2), eller varför japan är bättre än alla andra länder (favorit ämne 3), verkar inte spela någon större roll. Lektionerna går iaf ut på att man går dit, lyssnar och försöker att inte bli utvald till att prata.
Han antingen älskar eller hatar mig då jag är hans absoluta favorit att tvinga att prata, antagligen är det för att jag faktiskt försöker prata (försök ni förklara på ert tredjespråk varför europeiska gudar förvandlar sig till djur för att para sig med vanliga dödliga …framför en klass med bara kinesiskor).
Adam och Lisa kör taktiken att de sitter antingen och låtsas skriva något, sover, eller skriver in orden i den elektroniska ordboken (kanzaki hatar denna, han vill hellre försöka förklara orden på japanska) på detta sätt undviker nästan alla att frågas ut av honom.
Han är väldigt trevlig till så sätt att han använder gester och mimar och …ja håller en hel föreställning medans han pratar men han visar ingen nåd, en felsägning när du pratar och de kommande 5 minuterna kommer användas till att göra narr av dig. (detta är varför ingen vågar möta hans blick och försöka prata)
Mindre figurer som kanske bör nämnas:
Ayumi och Saki: våra tutors (mentorer tror jag det heter på svenska) dessa har vi inte sett sen de första dagarna, vi tror vi har stött på Ayumi på skolan men i så fall hälsar hon inte ens
Korenaga-sensei: Vår ansvariga lärare… högst flummig, okonsekvent och ganska svår att få tag på, befinner sig just nu i danmark
Muhammad: Vill ha Lisa som sin andra fru, har försökt övertyga oss om Islams storhet då den tillåter temporära äktenskap, för på så vis räknas kvinnan fortfarande som oskuld…
Mizubushi-Sensei: Tidigare kallad Evil Har nu acceptera oss, även om hon är övertygad om att vi är fullkomliga idioter, hon frågar ständigt om vi kan skriva Hiragana (det vanliga alfabetet) och blir lika förvånad varje gång vi lyckas säga en korrekt mening på japanska. Hon börjar dock förstå att jag förstår henne även om hon inte förstår mig.
På grund av vissa missförstånd (Flickvän och Hon är samma ord…) så är taiwaneserna helt övertygande om att Adam är kär i henne. Det ska väl nämnas till hennes fördel att hon är väldigt söt när hon inte försöker döda en. Att be någon annan om hjälp med att översätta henne är dock den värsta synden man kan begå…
För att hjälpa Adam har taiwaneserna tagit reda på att hon är singel, spelar softball (dock inte i diet syfte utan för att hon tycker det är roligt) och med hjälp av Ju lyckats skriva en kärleksförklaring på koreanska. Varför är högst oklart då hon troligen inte kan koreanska och om hon kunde det skulle hon antagligen tro att brevet kommer från Ju.
Ju mer Adam försöker att förklara sig ut ur situationen desto djupare gräver han sig, så han har nu helt enkelt gett upp medans alla skrattar åt honom.
Som sista sak ska japanska frisörer nämnas. Att klippa sig kostar ca 2000 yen +- 500.(ta bort en 0 så får ni kronor) Det tar ca 1.5h men då ingår, Klippning, Rakning, Schamponering, Huvudmassage, Ryggmassage, Ansiktsmassage och en hel massa recept på japansk mat. Oklart huruvida detta är för att vi är västerlänningar eller om det alltid ingår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar